Vågor av sorg
sköljer ens inre.
I bröstet glöder ilskan.
Varför ska
min insida
göra så ont.
Jag
som vill ha
sol och värme
glädje och sång
över livets
större delar.
Jag är less
på å dö
och återuppstå.
Är inte mitt inre
rent efter alla år
av inre tillväxt.
Har jag inte gråtit
alla tårar
från gamla sår?
Har jag inte drömt
all död jag upplevt
i min själ.
Borde inte mitt inre
vara lätt
som ett vitt moln
glidandes
över jordens
vackra yta.
Istället ligger jag här
och känner mig död
åter en gång.
Längtandes
efter morgondagens
sol
som sköljer bort
den gråa sörja
jag lyckats landa i
för en dag.
Vet inte
vart alla dessa känslor
kommer ifrån.
Jag får fortsätta gråta
mina tårar
som kommer
från en obestämd tid,
från en obestämd världs själ.
Comments